Fler foton i slutet av bloggposten samt på Instagram.
Våra söner blir uthålligare för var år som går, men det finns fortfarande saker som vi inte kan göra tillsammans med dem. Under den sommarmånad i år, när barnen var hos sina farförlädrar i Sverige, var min fru och jag alltså sugna på att uppleva något nytt, men aldrig hade vi föreställt oss vad som komma skulle; ett äventyr som som vi med säkerhet kommer att minnas för resten av livet och som fick oss att känna oss väldigt schweiziska och sportiga på samma gång samt som därtill lärde oss en del om Schweiz historia.
”Då cyklar vi runt Vierwaldstättersee under helgen”, sade Anna Adevi - en av mina bästa svenska vänner här - så fort hon hade hört att vi var barnfria. Min fru och jag, som aldrig hade cyklat någon längre sträcka, tyckte först att det lät helt galet, men efter att ha läst på förstod vi detta var precis den utmaning vi behövde och att Anna och hennes pojkvän skulle bli ett perfekt resesällskap. Ett beslut fattades och därpå följde dagar med minst sagt intensiv cykelvård samt investeringar i galet dyra (men jättesnygga) cykelbyxor och sidväskor innan det blev dags för avfärd.
Om rutten: Luzern - Küssnacht - Weggis - Brunnen - Flüelen - Rütli - Beckenried - Luzern
Till Luzern (den största staden runt Vierwaldstättersee) åkte vi med tåg och insåg att det är bra att vara tidigt ute - samt i förväg veta var i tåget som cykelvagnen befinner sig - för att man ska vara säker på att på plats. Vädret var det bästa tänkbara: årets sommar i Schweiz var ovanligt varm och fuktig men vi lyckades pricka in den enda julihelgen då det åtminstone var lite molnigt.
Från Luzern hade vi blivit rekommenderade att börja turen i riktning mot Küssnacht am Rigi och för det finns det många goda själ. För det första kommer den inledande sega uppförsbacken mot Meggen när man är som piggast. För det andra – och viktigast - gör det att man på vägen Axenstrasse mellan Brunnen och Flüelen kan ta sin tillflykt till gångbanan när trafiken känns för tät. Slutligen innebär det att man under turens sista del har en skön nedförsbacke från Emmetten ner till Beckenried och därefter plan mark genom Stans, Stansstad och Hergiswil fram tills man är tillbaka vid utgångspunkten. Vilket håll man än tar är vägarna tydligt markerade och med få undantag rör det sig om välunderhållna cykelbanor.
Höjdpunkter: otaliga vackra alpvyer - plus stretching och lite vals
En tur runt Vierwaldstättersee bjuder en otaliga vackra vyer över sjön och Alperna som omgärdar den. Själv minns jag speciellt det böljande jorbrukslandskapet runt Küssnacht samt utsikten över Brunnen och Flüelen uppifrån Seelisberg. Till vår egen grupps upplevelse skall läggas lite valsdans till levande musik på en brygga i Weggis och ett omfattande stretchingpass på en gräsplan i Brunnen, alltmedan det schweiziska flygvapnet flög i formation över oss.
Ängen Rütli och platsen för eden som skapade Schweiz
Till cykelturens överraskningar hörde ett besök på ängen Rütli i direkt anslutning till den edsplats – Schwurplats - där kantonerna Uri, Schwyz och Unterwalden (idag: Obwalden resp. Nidwalden) år 1291 ska ha ingått det förbund som blev grunden till våra dagars Schweiz. Priset för att komma hit var dock över en timmes vandring upp till toppen av Seelisberg; mindre roligt när man leder en lastad cykel!
Ta båten från Flüelen
Det bör poängteras att man inte ännu kan cykla runt hela Vierwaldstättersee, p.g.a. ett antal kilometer där bergen stupar rakt ner i sjön. Extremt vana idrottsmän kan ta sig från Flüelen till Seelisberg så länge de är beredda på att regelbundet bära cykeln uppför branta stigar. För mindre våghalsiga turister är det bättre att ta båten till Treib och därifrån bergståget upp till toppen. Då får man fortfarande se den storslagna utsikten, inklusive ängen Rütli (om än enbart uppifrån).
Bland svenskar som gillar Facebook
Så mycket språkinlärning blev det inte den här helgen, i ett gäng där alla pratade svenska. Eller vad är det nu vi pratar? Enligt utomstående observatörer har just Anna Adevi och jag en tendens att tillsammans skruva upp hennes skånska och min halmstaddialekt till maxvärden. På en restaurang bad faktiskt en schweizare oss att bekräfta att det var danska vi pratade, ”för det kunde ju absolut inte vara svenska”. Det får vara hur det vill med hur vi talar: ett mervärde i umgänget med Anna är att hon är en av mina få jämnåriga som gillar sociala medier - läs Facebook - ännu mer jag. Det gjorde att resan blev väldokumenterad i form av roliga foton.
Sammanfattningsvis blev vår stora lärdom av den här helgen att både min fru och jag utan problem kan cykla 10 mil. Men jag ska kanske ta med knäskydd nästa gång, för säkerhets skull... ;)
- - -
Boende och restauranger
English version
