SE: Besök i Vilanova i la Geltrú och Berga (Barcelona)

Efter snart ett helt år i Zürich gjorde vi i juni för första gången en fyradagarsresa tillbaka till vår tidigare hemstad, Vilanova i la Geltrú straxt utanför Barcelona. Inför resan såg vi alla fram emot tapas på de lokala restaurangerna Genito och El Giraldilllo, men hos vår yngste son fanns samtidigt en stor oro för att han inte längre skulle kunna förstå språken.

De farhågorna befriades han snabbt från när vi kom fram. Genom vänner hade jag organiserat så att våra söner fick besöka sina gamla skolklasser under ett par lektioner. Senare samma dag fick barnen träffa sina gamla kompisar också utanför skolan. Allt detta blev otroligt lyckat: katalanskan flöt på utan problem och killarna fick en stark påminnelse om hur många vänner de fortfarande har kvar här.

Utöver detta fick barnen njuta av ett långbad på Vilanovas stränder och åter besöka det företag som jag fortfarande driver här och i vars lokaler de har tillbringat så många timmar under sina tidiga år.

För min egen del var det fredagskvällen som blev resans höjdpunkt. Då repeterade som vanligt min gamla förening Bordegassos de Vilanova byggandet av mänskliga torn (castells). Under några få intensiva timmar blev jag påmind om alla de bekantskaper och hela den katalanska kultur, som jag genom flytten lämnat bakom mig men samtidigt känner mig så hemma i.

Under helgen slutligen lämnade vi kusten och åkte upp till Berga i Förpyrenéerna (Prepirineus). Här firade vi ännu en gång midsommar med de svenska kompisar som vi fortarande har kvar i Barcelona. För barnens del innebar detta ännu ett återseende med gamla vänner men också en påminnelse om att de fortfarande behärskar också spanska – vårt gemensamma språk i denna grupp, där de flesta familjerna utgörs av blandade giftemål.

Tyvärr blir vårt gäng allt mindre eftersom många – liksom vi själva har gjort – väljer att lämna krisens Spanien. Blir det som jag vill kommer vi dock att fortsätta att åka tillbaka minst en gång om året. Visst är det fantastiskt att våra söner, som båda har fötts utomlands, ser sig själva som svenskar men redan känner sig hemma i Schweiz. Det hindrar inte att de också bör påminnas om sin bakgrund som ”infödda katalaner”. ;)

- - -

English version

Deutsche Version (kommt bald...)

EN: Learning to Row at the Nordic Rowing Club of Zurich

I have previously told you that I have started to help out organising parties at the Nordic Rowing Club of Zurich (Nordiska Roddföreningen i Zürich), but since a few months back, I am finally able to also participate in the main activity of the association, i.e. rowing.

The introduction course took place a late May weekend under the best possible conditions – we had a brilliant sunshine over Lake Zurich and I enjoyed this from the first moment. Sure, as a beginner you tend to get callused hands, but that just feels good if you, like me, have practised gymnastics in your youth.

Nowadays I row regularly and am absolutely grateful for how fortunate we Scandinavians and Finns are. Just imagine that we can approach a sport which is typical for Zurich and its surroundings and at the same time get to know and socialize with people from our own small countries. On top of this, our Rowing Club has a long history - it was founded back in 1878, before the union between Sweden and Norway was dissolved - and that is the spice on the cake. Access to Nordic beer and a genuine sauna forms part of its cultural heritage. I promise to preserve it well. ;)

- - -
Deutsche Version (kommt bald)
Svensk version

SE: Nybörjare i rodd på Nordiska Roddföreningen i Zürich

Jag har redan tidigare berättat att jag har börjat hjälpa till att ordna fester på Nordiska Roddföreningen i Zürich, men sedan några månader tillbaka har jag äntligen också börjat ägna mig åt organisationens huvudaktivitet, alltså att ro.

Introduktionskursen hölls i slutet av maj, under bästa tänkbara villkor – det var strålande solsken över en Zürichsjön och jag stortrivdes från första stund. Visst får man som nybörjare lite valkar i händerna, men just det känns bara härligt välbekant om man, som jag, har hållit på med gymnastik i sin ungdom.

Nu ror jag regelbundet och är oändligt tacksam för den tur vi har som nordbor. Tänk att vi kan komma in i en sport som är typisk för Zürich med omnejd och samtidigt lära känna och umgås med folk från kommer från våra egna små länder.

Att vår förening dessutom har en lång tradition – den grundades redan 1878, före upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge - är kryddan på moset. Tillgång till nordisk öl och bastubad är en del av dess kulturella arv. Jag lovar att förvalta det väl. ;)

- - -
English version
Deutsche Version (kommt bald)

EN: By Car to the Czech Republic - Prague, České Budějovice and Český Krumlov

One of the by me highly appreciated advantages of moving to Zurich, is that I have been able to re-establish closer contact to Prague, my mother's hometown. In Barcelona (where we use to live before), the Czech Republic was a small country far away, while in Switzerland is a lot closer, not only geoghraphically.

This year I have already managed to travel to the Czech Republic twice. The most recent occasion was last Easter when I, together with my family, had some unforgettable days there. The drive up there admittedly felt very long - nearly seven hours (breaks excluded) - but since we arrived by car, we had the opportunity to drive around and discover so much more.

The days in Prague, we spent long city walks, meals of Czech food and visits to beer halls. My wife and I were delighted to find out that the student restaurant Velryba was still there, but we were a bit disappointed with the limited number of visitors at U Fleků and, therefore, more satisfied with the modern alternatives, particularly, Kozlovna Apropos (Kozel), but also concept restaurant chaines like Kolkovna (Pilsner Urquell) and Potrefená husa (Staropramen). Our children usually ate breaded chicken or schnitzel with french fries and drank multivitamin juice. For them the highlights in Prague were our visit to a for us previously unknown "crystal museum" opposite Masarykovo Nádraží, the water slides at Aquapalace and, perhaps above all, the evening when we and our Czech relatives went bowling and dining at Anděl Plzeňský Restaurant, "at home" in “our” district of Smíchov.

Personally, I especially like my morning runs up on the hill of Petřín, from where you have a wonderful view of the hundred-spired Prague (stověžatá Praha) and in whose parks I - like most Prague inhabitants - have been fooling around in my youth. Okay, just once, but still...

Český Krumlov

Our longest excursion went to Southern Bohemia (Jižní Čechy), where we slept overnight in the almost crazily picturesque little town of Český Krumlov. Here, my children for the first - but certainly not the last – time tasted trdelník - a traditional sweet pastry baked over hot coals. On our way back up to Prague we also stopped at the castle of Hluboká and at the historical towns of Písek and Tábor. In addition, we benefited from the fact that we now all understand German and took a guided tour in the language at the brewery where Budweiser beer has its real origin, that is Budvar in České Budějovice.

If we took the opportunity to bulk up on groceries in non-expensive Prague before returning home to Zurich? Of course! If we intend to go back soon? Of course!

Me at the castle of Hluboká 

České Budějovice

At the Budvar brewery in České Budějovice

Me at Písek

Easter at Tábor

- - - Svensk version

SE: Med bil till Tjeckien - Prag, České Budějovice och Český Krumlov

En av de för mig högt uppskattade fördelarna med att flytta till Zürich är att jag har kunnat återknyta en nära kontakt till Prag, min mammas hemstad. I Barcelona (där vi bodde tidigare) är Tjeckien en litet land, långt bort, medan det i Schweiz ligger betydligt närmare, inte bara rent geografistkt.

I år har jag redan hunnit vara i Tjeckien vid två tillfällen, senast i påskas med familjen och då fick vi ett antal riktigt fina dagar. Resan dit var visserligen seg – nästan sju timmar effektiv tid – men tack vare att vi kom med bil, kunde vi köra runt och upptäcka så mycket mer.

Dagarna i Prag tillbringade vi med långa stadspromenader, måltider med tjeckisk mat och besök i ölhallar. Min fru och jag var glad över att studentrestaurangen Velryba fortfarande fanns kvar, men var lite besvikna för att det var så få besökare på U Fleků och därför desto nöjdare med de moderna alternativen som, framför allt, Kozlovna Apropos (Kozel), men också konceptrestaurangkedjorna Kolkovna (Pilsner Urquell) och Potrefená husa (Staropramen). Våra barn åt som standard panerad kyckling eller schnitzel med pommes frites och drack multivitaminjos. För dem var höjdpunkterna i Prag besöket på ett för oss tidigare för oss okänt ”kristallmuseum” mittemot Masarykovo Nádraží, vattenrutschbanorna på Aquapalace och, kanske framför all, kvällen då vi tillsammans med våra släktingar bowlade och åt middag på Anděl Plzeňský Restaurant, ”hemma” i stadsdelen Smíchov.

Personligen uppskattade jag kanske mest mina löprundor upp på Petřín, varifrån man har en underbar utsikt över det hundratorniga Prag (stověžatá Praha) och i vars parker jag - liksom de flesta pragbor - har legat och hånglat i min ungdom. Okej, bara en gång, men ändå...

Český Krumlov

Vår längsta utflykt gick till Sydböhmen (Jižní Čechy), där vi sov över en natt i den nästan galet pittoreska lilla staden Český Krumlov. Här smakade barnen för första - men absolut inte sista - gången trdelník – ett traditionellt sött bakverk bakas över glödande kol. På vägen tillbaka upp till Prag stannade vi vid slottet Hluboká samt i de historiska städerna Písek och Tábor. Dessutom drog vi nytta av att vi alla nu förstår tyska och tog en guidad rundtur på det språket på bryggeriet varifrån ölet Budweiser egentligen kommer, alltså Budvar i České Budějovice.

Om vi passade på att storhandla i billiga Prag innan vi vände hem till Zürich? Naturligtvis! Om vi tänker åka tillbaka snart? Naturligtvis!

Jag vid slottet Hluboká 

České Budějovice

På bryggeriet Budvar i České Budějovice

Jag i Písek

Påsk i Tábor

- - -
English version 

DE: Noch ein Krimi auf deutsch: Sterbestunde von Michael Hübner

Im Krimi Sterbestunde von Michael Hübner folgen wir, wie der Kriminalkommissar Becker entdeckt, dass ein privat geführtes Pflegeheim schmerzhafte medizinische Versuche an alten Menschen ausführt. Habe ich diese Handlung glaubwürdig gefunden? - Nein, eigentlich nicht!

Habe ich beim Lesen zumindest etwas über die Stadt Koblenz oder das umliegende, ländliche Gebiet gelernt? - Nein, überhaupt nicht!

War ich durch die einfache, lineare Erzählweise, kombiniert mit einem fast übermässigen Spannungsaufbau, trotzdem so begeistert, dass ich manchmal "heimlich gelesen" habe, also zu anderen Zeiten als in der Strassenbahn von und zur Arbeit? - Ja, das gebe ich gerne zu!

Sterbestunde von Michael Hübner ist nicht der beste Kriminalroman, den ich auf deutsch je gelesen habe, aber vielleicht der, wo das losreissen von der Geschichte mir am schwierigsten vorgekommen ist. Und dass der Autor ein der häufigsten Klischees in diesem Genre - das unsere Politiker genauso hinterhältig und schlau wie korrupt sind – vergebe ich ihm ganz gerne, weil er zulässt, dass ein Journalist und ein Polizist bei der Lösung eines Falles zusammenarbeiten. Für mich war das ein einzigartiges frisches Merkmal eines Buches, das ich jedem empfehlen kann, der vesteht es zu akzeptieren so wie es ist, d.h. Unterhaltung.

- - -

English version 

Svensk version