För några veckor sedan, den 28/4, fick jag uppleva mit första Sechseläuten (Sächsilüüte på schweizertyska) – Zürichs stora årliga historiska folkfest. Namnet ”sexringningen” kommer sig av att klockorna på kyrkan Grossmünster förr i tiden markerade arbetsdagens slut, och från och med den tredje måndagen i april och för resten av sommaren var tidpunkten satt till klockan sex. Fram till Sechseläuten gällde att man arbetade tills solen gick ner, så inte undra på att det fanns anledning att fira.
På denna dag klär varje år över 3.500 deltagare upp sig i klassiska högtidskläder och paraderar i hög takt genom stadens gator tillsammans med sina gillen (die Zunft,-"e). Gillena eller skråna var ursprungligen yrkesrelaterade men kan i våra dagar snarast kan beskrivas som traditionsbevarande sociala föreningar.
Den stora Sechseläuten-paraden kan spåras tillbaka till 1818 medan barnversionen, på söndagseftermiddagen, hölls för första gången år 1896.
Det offentliga högtidlighållandet avrundas på sen måndagseftermiddag med brännandet av Böögg. Denna jättesnögubbe är inte bara gjord av brännbart material utan står dessutom på ett bål fulladdat med smällare. Det sägs att tiden som det tar för Bööggs huvud att explodera fungerar som en väderspådom. Jag hoppas att det stämmer. Trots regnet på Sechseläuten i år tog det bara sju minuter och det ska tyda på en varm sommar.
En stor del av de mest uppskattade evenemangen runt Sechseläuten kan man bara uppleva om man är medlem i ett gille och därigenom får delta på de interna festerna, inne i skråhusen. Kanske borde en integrationsfixerad utlänning som jag redan nu ansluta mig till ett. Men jag vet inte ännu... Tur att det är långt kvar till nästa års firande.
- - -
Varje år bjuds en av de andra kantonerna in att delta som gäst. I år var det Obwalden, vilket gav Lindenhof en väldigt urschweizisk karaktär, med alphornmusik och lokala kulinariska läckerheter.
- - -
- - -
English version
Deutsche Version
No comments:
Post a Comment
Thank you for leaving a comment! I love feedback!