För några veckor sedan var vi tillbaka i Vilanova i la Geltrú, strax sydväst om Barcelona (Katalonien), där vi tidigare bott i mer än åtta år. Sällan har det blivit tydligare för mig hur mycket en gemensam historia, knuten till en viss plats, förenar en grupp – i detta fall vår familj.
Barnen var glada över att få komma tillbaka till "sitt" hav - Medelhavet alltså, där de kan ligga i och bada i timmar utan att frysa - och att få träffa sina före detta klasskamrater igen. Vår äldste, knappt tolvårige son, fick dessutom vandra runt själv med sina kompisar i den lilla stad som han så väl känner till och det beskrev han i efterhand som att han ”för första gången hade varit fri i Vilanova”.
Vissa aktiviteter fick dock barnen inte välja själva. Ett nytt inslag i våra familjeresor är att gå ut och jogga tillsammans på morgonen – ett underbart sätt att uppleva stränderna innan de fylls av solbadare, tycker jag, men jag är inte säker på att mina söner håller med...
En dag åkte vi in till akvariet i Barcelona, eftersom vår nioåring i år har blivit väldigt intresserad av bläckfiskar. Även där gick det upp för mig hur mycket mer medvetna barnen är nu än när vi bodde i Katalonien. Steg för steg börjar de förstå vilken rikedom det är för dem att ha vuxit upp i närheten – och kunna de båda språken (katalanska och spanska) i en – av Europas absolut mest spännande storstäder.
Liksom för att ytterligare förstärka det som binder oss till Katalonien som helhet, åkte vi i slutet av resan upp till Berga. Här firade vi i ett lantligt stenhus (casa rural) svensk midsommar tillsammans med andra barnfamiljer från Barcelona – precis som vi brukade göra när vi bodde på plats.
Men för mig skulle ingen resan tillbaka bli fullkomlig utan lite katalansk folkkultur och därför var jag glad att också finna tid för ett besök hos Bordegassos de Vilanova. Deras mänskliga torn (castells) är i år högre än på länge och det kaos som jag minns från alla kvällar som jag förr var med i lokalen har bytts mot en disciplin som (åtminstone stundtals) kändes nästan schweizisk...
”Catalunya és casa teva” (“Katalonien är ditt hem”) säger regionens turistreklam i år. I vårt fall är det rent bokstavligen sant.
- - -
Vårt boende i Vilanova hade vi på det mycket prisvärda hotellet Ricard. Måltiderna lät vi kosta lite mer, för det fanns ju så många rätter eller tapas som vi alla längtat efter: de små musslorna tallarines de Vilanova samt nido de patates con jamón ibérico på stilfulla Genito, å ena sidan, eller den andalusieninspirerade stämningen och maten på El Giraldillo, å den andra, för att nämna några.
- - -
Här hittar ni bloggposten om vår senaste familjeresa till Vilanova i la Geltrú och här min blogg om åren när vi bodde i den här katalanska kuststaden; Wirdheim in Vilanova.
- - -
English version
No comments:
Post a Comment
Thank you for leaving a comment! I love feedback!