SE: Sommar i Frösakull (Halmstad, Sverige)

Under en längre tid har jag struntat i sommarvädret i min hemstad Halmstad. Först bodde vi fyra år i varma Bangkok och därefter i Vilanova i la Geltrú (Barcelona), en liten kuststad vid Medelhavet som i genomsnitt har 300 soldagar per år. Men nu har vi alltså flyttat hit, till inte alls lika solsäkra Zürich, så den här sommaren - som i Sverige förmodligen har varit den bästa under hela min livstid - är det inte utan att jag romantiskt har gått och nynnat på ”Sommer in Schweden” - en låt av den nordtyska gruppen Revolverheld.

Våra barn har verkligen fått njuta av värmen och är brunare - och framför allt blondare - än på länge. Sommarloven i Schweiz är korta jämfört med såväl Sverige som Katalonien och Spanien, men trots att de i år bara fick fyra veckor i Frösakull har de varit mer på stranden än någonsin tidigare. Fortfarande i mitten av augusti – när jag äntligen kom upp till Halmstad – var havstemperaturen så hög, att jag gick upp ur vattnet när jag fått nog, inte för att jag började frysa.

Jag är enormt lycklig och tacksam över att mina söner, år efter år, har fått chansen att vara hos sina farförädlarar och därmed vistas i samma trygga och sociala miljö – i gymnastikföreningens Halmstad Frigymnaster stugby – där jag själv tillbringade min barndoms somrar. Här trär kanske inte barnen så många smultron på strån, men de dämmer upp bäckar, bygger kojor och leker kurragömma fram tills solen går ned, så nog blir benen fulla med spring alltid.

I år har de dessutom fått se en ovanligt stor del av Västkusten. Min fru, som anlände till Sverige före mig, tog med dem till Frillesås, Hönö (tydligen lite av en tradition för henne) och, framför allt, Marstrand, där de sov över på fästningen. För egen del hade jag bara en veckas semester, men trots det hann vi som familj tillsammans njuta av Frösakull och Halmstad, men också åka söderut till Båstad, Torekov och Helsingborg i Skåne samt norrut till Kullavik (Kungsbacka, Halland).

Själv har jag ännu en sommar fått springa på den fina vandringsleden ("Boijeleden") mellan Frösakull och Tylösand – ”mitt i mitt Halland” - med förvrängda tallar och ibland låga alar på ena sidan och sanddyner med strandråg på den andra och däremellan ett öppet landskap av ljung, nypon och björksly. Och alla de underbara dofter som finns här, bara just här, och som skiftar i intensitet beroende på vädret.

Eller: ”Wir liebten das Leben, den Sommer in Schweden, Nächte im Regen und alles war leicht und so klar, so wie es war”, som Johannes Strate sjunger.

 

- - -
English version 
Deutsche Version (kommt bald...)