Som jag redan har
berättat engagerar jag mig inom vår kvartersförening Quartiertreff Enge både
för att lära känna våra grannar och för att få uppleva schweiziska
traditioner tillsammans med lokalbefolkningen.
Ett strålande
exempel på detta var Engemer Weihnachtsmarkt i nu i söndags. Den konkurrerande julmarknad som samma dag
organiseras i Wollishofen - stadsdelen direkt söder om oss - lockar tydligen till
sig långt fler besökare. Vår här i Enge är varken den största eller mest
anrika i Zürich, men vad gör det: den är ju vår! Det är bara här som vi spontant kan stöta
på barnens klasskamrater och deras familjer eller till och med känna igen vissa av dem som står
i stånden.
Solen sken och det
låg knappt någon snö på marken men stämningen var ändå passande för en första
advent. I ärlighetens namn skulle jag dock ha köpt både Glühwein och grillade
kastanjer (heisse Marroni på schweizertyska) även om temperaturen hade legat
fem grader högre – det hör ju liksom till!
En stor del av vinsten från
julmarknaden i Enge går till lokala ideélla föreningar, i år Brunau-Stiftung -
en stiftelse som hjälper folk med svårigheter av olika slag att komma tillbaka in på
arbetsmarknaden. Det var alltså detta ädla syfte som min fru stöttade genom att köpa en stor,
vacker ljuskrans.
Själv bidrog jag
återigen främst genom fysiskt arbete. På julmarknaden i Enge har vi bara ett
tjugotal stånd, men även dessa ska ju först sättas upp och sedan åter
nedmonteras. Visst, det tar några timmar, men vad är jag inte beredd att göra för att få lära
mig schweizertyska på ett naturligt sätt? ;)
- - -
No comments:
Post a Comment
Thank you for leaving a comment! I love feedback!