Sankta Lucia är nog det mest unikt svenska och samtidigt vackraste inslaget i mitt hemlands firande av advent och jul. Och med tanke på hur mörkt det är i Norden i december är det lätt att förstå att våra förfäder kände ett behov av att välkomna ljuset. Nästan lika lätt är det att förstå att kristendomen sedermera inte motarbetade traditionen, utan helt enkelt anpassade och inkorporerade den i sin högtidskalender. Att protestantiska Sverige därigenom har blivit det land som starkast hyllar det katolska helgonet Lucia från Syrakusa är väl att se som en av historiens nycker.
Nej, då är jag mycket mer förvånad över att vi svenskar i Zürich lyckades fylla Sankt Peterskyrkan under julgudstjänsten i söndags. Prästen är visserligen känd för att vara bra men låt oss vara ärliga – det måste ha varit den skandinaviska körens, Nota Bene, luciatåg som gjorde evenemanget så populärt. Kan det finnas en enda svensk som inte älskar Lucia?
Min fru och vår äldste son var i högsta grad delaktiga i aktiviteterna för de var med och sjöng. Mitt eget bidrag borde ha varit att läxa upp vår yngste son för att han vägrade att delta. Men det är snart jul och då ska man ju vara snäll, så jag begränsade min insats till att hålla honom sällskap i publiken. ;)
English version
Deutsche Version
No comments:
Post a Comment
Thank you for leaving a comment! I love feedback!