När en av min
yngste sons lärare för någon vecka sedan berömde hans utveckling i det tyska
språket, nämnde jag att vi numera pratar detta språk hemma, under de dagliga luncherna.
Det borde jag
kanske inte ha gjort, för läraren i fråga stängde fort till dörren, och i enrum
förklarade hon att hon inte tänkte stoppa mig, men att jag måste veta att det
strider mot skolans pedagogik.
Som om jag inte redan visste det? Att man inte ska lära ut något annat än sitt modersmål till sina
barn är den rådande grundregeln och den hyllas lika mycket i Sverige som här i Schweiz.
Men vår situation ser annorlunda ut än den som målas upp i teorin.
Men vår situation ser annorlunda ut än den som målas upp i teorin.
För det första ska
inte våra barn precis börja tala, utan är sju respektive tio år gamla, och alltså så mogna att det finns inte minsta risk att de blandar ihop språken.
För det andra så har de redan ett entydigt modersmål och inte utan stolthet kan jag påpeka att de är jätteduktiga på svenska.
För det tredje så börjar de båda ha ett visst ordförråd på tyska men får problem så fort de ska sätta ihop hela meningar.
Och, slutligen, så har de en pappa som också han måste få en chans att öva!
Så övar det gör
vi, faktiskt så mycket att båda barnen hävdar att de nu pratar mer tyska hemma
än i skolan. Jag hoppas verkligen att så inte är fallet! Men skulle skolan
få för sig att klaga på min pegagogik får de vara inställda på att jag kanske
protesterar tillbaka... ;)
- - -
No comments:
Post a Comment
Thank you for leaving a comment! I love feedback!