SE: Släkten Bernadottes blomsterö Mainau vid Bodensjön

Blomsterön Mainau vid Bodensjön ägs av Lennart Bernadotte-Stiftelsen och har således en direkt koppling till den svenska kungafamiljen. Detta märker man av som besökare – inträdesavgifterna anges inte bara i Euro utan också i svenska kronor och här finns en restaurang med svensk mat.

I ärlighetens namn bör det påpekas att priserna också anges i schweizerfranc. Mainau ligger visserligen vid staden Konstanz (Baden-Württemberg) i Tyskland, men väldigt nära den schweiziska gränsen och bara en timme med bil från Zürich.

Och ja, visst är det vackert i Mainau, med läget vid sjön och alla de välskötta blomsterrabatterna och skulpturerna. Men jag skulle råda alla svenska turister längtar hit att skruva ned förväntningarna; föreställ er en fin botanisk trädgård, inte ett av världens sju underverk.

 

 

 

 

 

- - -

Anledningen till att vi för någon vecka sedan var i Mainau var att Nota Bene – den nordiska kören i Zürich, där min fru deltar – då uppträdde i den pampiga barockkyrkan där.

 

- - -
English version 
Deutsche Version ...kommt auch eines Tages in der Zukunft ;)

EN: Hiking with Children at Flumserberg - Rounding Off on the Climbing Tower ‘Cliimber’

I have already written that I like the skiing at Flumserberg in the winter. A few weeks ago, we went there again with our children, this time to hike. We parked the car in Tannenboden, from where we took the cable car up to Prodkamm (1.939m).

Like earlier in Engelberg, we chose a trail with stations offering some extra activities. Here it is called the "tale and experience walk" (Sagenerlebnisweg) and the objective of all tasks is to impart on young hikers how to behave in the nature of the Alps plus which flora and fauna they can find there.

To our delight the meadows were still full of flowers but also of cow dung, in which both our sons managed to tread. This did not ruin their mood so we had a great day of hiking in the late summer sun.

And the best was still to come: after a lunch with Swiss food down at Prodalp we went up into the giant climbing tower Cliimber. There you can try out challenges of varying difficulty, but thanks to a clever locking system you are fully secured all the time. We had never done anything like this before, but it did not take long before my sons had learned how to proceed from one security wire to another. I was highly impressed by their courage and speed but that was nothing compared to what my wife felt, where she stood observing us from down below.

- - -
Deutsche Version (kommt vielleicht auch mit der Zeit...)
Svensk version

SE: Vandring med barnen i Flumserberg – avrundad på klätterställningen 'Cliimber'

Jag har redan skrivit att jag gillar skidåkning i Flumserberg på vintern. För några veckor sedan åkte vi dit igen med barnen, den här gången för att vandra. Vi parkerade bilen i Tannenboden, varifrån vi tog linbana upp till Prodkamm (1.939m).

Likt tidigare i Engelberg, valde vi en vandringsled med stationer där det erbjuds lite extra sysselsättning. Här kallas den ”sägen- och upplevelseväg” (Sagenerlebnisweg) och målet med uppgifterna som ska lösas är att bibringa de yngre vandrarna hur man bör bete sig i Alpernas natur samt vilka djur och växter man kan hitta där.

Ängarna var till vår glädje fortfarande fulla av blommor men också av kobajs, vilket båda våra söner lyckades trampa i. Detta förstörde dock inte deras humör så vi hade en väldigt lyckad vandringsdag i sensommarsolen.

Och bättre skulle det bli: efter en lunch med schweizisk mat nere vid Prodalp gav vi oss upp i jätteklätterställningen Cliimber. Där får man prova på utmaningar av olika svårighetsgrad men är hela tiden fullt säkrad tack vare ett finurligt låssystem. Vi hade aldrig gjort något liknande, men det tog inte lång tid innan mina söner hade lärt sig hur man förlyttar sig från en säkringsvajer till en annan. Själv var jag mycket imponerad över deras mod och snabbhet men det var ingening mot vad min fru kände, där hon stod och observerade oss nerifrån.

- - -
English version
Deutsche Version (kommt vielleicht auch mit der Zeit...)

EN: Summer in Frösakull (Halmstad, Sweden)

For a long time I used not to care about the summer weather in my hometown of Halmstad. First we spent four years living in always warm Bangkok and after that we moved to Vilanova i la Geltrú (Barcelona), a little town on the Mediterranean coast which prides itself with 300 days of sunshine per year. But now we live in Zurich, where we certainly do not have a sun guarantee, so this summer - which in Sweden probably has been the best throughout my lifetime – I admit to nostalgically having hummed along in "Sommer in Schweden" - a song by the north German group Revolverheld.

Our children have really been able to enjoy the heat and are browner, but above all blonder, than in a long time. Summer holidays in Switzerland are short compared to Sweden as well as Catalonia and Spain, but this year although they only got four weeks in Frösakull, they have spent more time on the beach than ever before. Still in the middle of August - when I finally joined them there - the sea temperature was so high that I got out of the water when I had had enough, not because I was cold.

I am extremely happy and grateful for the fact that my sons, year after year, have had the opportunity to stay with their grandparents and thus experience the same safe and social environment – the summer camp of gymnastic club Halmstad Frigymnaster - where I spent all the summers of my childhood. It is an idyllic spot full of Astrid Lindgren style adventures. Possibly, children do not collect wild strawberries on a straw here, but they do dam up the little creek, build huts in the forest and play hide and seek until the sun sets.

This year they have also seen an unusually large part of the West Coast. My wife, who arrived in Sweden before me, took them to Frillesås, Hönö (apparently a bit of a tradition for her) and, above all, Marstrand, where they stayed overnight at the old fortress. For my part, I only had one week of vacation but still, as a full family, we managed to enjoy Frösakull and Halmstad, but also went down south to Båstad, Torekov and Helsingborg in Skåne (Scania) and up north to Kullavik (Kungsbacka, Halland).

Personally, yet another summer, I have had the chance to go running on the nice trail ("Boijeleden") between Frösakull and Tylösand - "right in the middle of my Halland" - with distorted pines and occasional low alders on one side, sand dunes with lyme grass on the other and, in between, an open landscape of heather, rose hip and birch saplings. And all the wonderful smells you find here, and only here, shifting in intensity depending on the weather.

Or "Wir liebten das Leben, den Sommer in Schweden, Nächte im Regen und alles war leicht und so klar, so wie es war", as Johannes Strate sings.

 

- - -
Deutsche Version (kommt bald...)
Svensk version