Själv ger jag mina barn lite mer svängrum. Vill de i Österrike eller i Tjeckien äta schnitzel dag efter dag, så låter jag dem göra det, om de samtidigt äter någon färsk grönsak. "Unika smakupplevelser" som surkål kan de få upptäcka på egen hand - och kanske kommer de en gång i framtiden att gilla det lika mycket som jag.
Under barnens höstlov i år var vi ute och reste och just när vi besökte Wien åt faktiskt hela familjen wienerschnitzel (kalv, som det ska vara). Vi fascinerades av storleken på köttbitarna. Den rikliga lunchen blev en perfekt grund för en promenad som tog oss till flera av de stora byggnaderna kring den ringled som den österrikiska huvudstaden fick efter det att kejsar Franz Joseph I hade beordrat att den gamla stadsmuren skulle rivas.
Och efter denna min egen första tur till Wien förstår jag äntligen min mormor: de monumentala vyerna runt universitetet, nationalteatern, rådhuset, parlamentet samt de natur- respektive konsthistoriska museerna markerar att det här är en världsmetropol.
Men bortsett från denna aspekt av Wien, kände mitt tjeckiska jag sig väldigt hemma här: Bostadshusen från sent 1800-tal skulle lika gärna kunna ligga på Vinohrady eller Smíchov i Prag. Till och med den uppbrutna stenläggningen på vissa gator eller det romantiska förfallet av vissa hus hade något härligt välbekant över sig.
- - -
Jodå, jag erkänner att Prags Moldau (Vltava) framstår som en liten bäck i jämförelse med Wiens mäktiga Donau!
- - -
Det första stoppet denna resa gjorde vi i Salzburg.
- - -
English version
Deutsche Version (kommt mit der Zeit...)
No comments:
Post a Comment
Thank you for leaving a comment! I love feedback!