Svenska julmarknader med förväntad lussebulls- och korvförsäljning uppfattas av vissa som så förutsägbara att de liksom också bara måste vara tråkiga. Flytta sedan en nationsbunden tradition som denna till en plats i utlandet och du kan få något som framstår som helt konstlat. Så tänkte jag själv en gång, för många år sedan, när jag tillbringade min första adventstid utomlands. Men jag har lärt mig att se allt på ett annat sätt.
I lördags upplevde vi vår första julbasar med Svenska Kyrkan i Zürich och den blev precis den höjdpunkt som jag hade önskat mig. Det är faktiskt jättegott med svenska pepparkakor, åtminstone om man i november fortfarande inte har ätit en enda. Det känns exotiskt att stå och välja ut svenska böcker till barnen, även om de råkar vara second-hand. Och det skapar en enorm känsla av gemenskap när man – om så bara en gång om året – plötsligt stöter ihop med alla de svenskar som man annars inte hinner umgås med...
Som om detta inte var nog håller den svenska julbasaren i Zürich väldigt hög klass om jag jämför med våra tidigare ”destinationer”, som Bangkok och Barcelona. Redan de många räkmackorna – eller, rättare sagt, allt det arbete som måste ha lagts ner på att göra dem – imponerade på mig, så jag var tvungen att köpa en, trots att detta egentligen inte är julmat. Att den skandinaviska kören i Zürich, Nota Bene, var lika skönsjungande som talrik bidrog vidare till atmosfären. Och att glöggen som såldes var ”hemgjord” var pricken över i!
Och jag själv då? Bidrog jag till julmarknaden eller sitter jag bara här och utvärderar den? Ni kan vara stolta över mig; sällan förut har jag burit så många stolar och bord som under den här helgen! ...Och det tänker jag göra nästa år med!
English version
Deutsche Version
No comments:
Post a Comment
Thank you for leaving a comment! I love feedback!